Samma sida av olika mynt. Ihoplimmade på högkant.

Kontentan av kvällens Uppdrag Granskning är att Hannes Westberg är lika retarderad som polisen som sköt honom. Den enda egentliga skillnaden är att den ena hade en Sig Sauer P226 och den andra en svag kastarm som inte orkade lobba kullersten på ett ordentligt vis. Lortigt gjort av dem båda. Där båda även borde ha bestraffats för sitt agerande och inte enbart Westberg. Vad jag anser om polisers övervåld och juridiska övertramp bör vara tämligen klart för alla som känner mig eller läst något av det jag klottrat ner, så några djupdyk i det lämnar jag därhän.

Bara för att en person gör fel följer det inte alltid rent logiskt att den andra agerade rätt.

Om du inte får din demokratiska röst hörd, om du nekas möjligheten att på något vis bli representerad - då kan det vara acceptabelt att idka på användandet av våld för att korrigera detta. Det är farligt och förrädiskt lätt hänt att det omedelbart spårar ur. Men när inga andra alternativ finns tillgängliga kan våldet bana väg mot rättvisa.

Innan dess;

Skriv insändare, en bok, din signatur på en namninsamling.

Gör en film. Med egenkomponerade protestsånger som soundtrack.

Försök att bli vald eller få någon annan vald, som står för de ideal du hyser.

Att omedelbart ta klivet från "Jag tycker inte om det här. Jag håller inte med. Det är moraliskt förkastligt." till stenkastning och andra våldsaktioner är fullkomligt barockt. Det är attityden hos en bortskämd snorunge som iklär sig rollen som semi-intellektuell cyniker. En mental dvärg som tror sig ha insupit Karl Marx ande. Men det är inte Karl Marx som en sådan själ huserar, det är som bäst hans skäggs spöke, eller reinkarnationen av ett litet kvalster som bodde där i, eller essansen utvunnen ur en väl infist kudde från hans arbetsrum. Taffligheternas tafflighet. Jag skäms, som människa, å hans vägnar.

Jag tycker inte att det borde finnas internationella bankkoncerner, av en rad olika anledningar (praktiska som indirekt moraliska) men det betyder inte att jag börjar bränna ner bankkontor, hota bankirer och skicka bajs på posten till aktieägare. Det är varken underbyggt eller särskilt hygieniskt.

Cleanliness, it's next to godliness.

Grilla istället. Allt kan botas med lite eld.

Sura frånstötningar.

eDarling-reklamerna ger mig kväljningar. Och deras vidriga slogan.

"Höga anspråk" är tydligen kodat språk för "dryg attityd och vanföreställningar". Vad har man för rätt till anspråk på andra människors egenskaper i ett sådant scenario? Önskemål kanske, förhoppningar möjligtvis. Saker du vill ha hos en partner som du inte direkt kan råda över men inte kan leva utan. Att kräva det? Förvänta sig att någon ska nå upp till "din nivå"? Tänker du så: Go fuck yourself. Det är ändå din högsta dröm.

Dessa människors slutgiltiga framtid.

Det tunna livet.

Forskare experimenterar med att försöka radera specifika negativa minnen ur människors sinnen. Positivt för en del människor, naturligtvis. En frälsning för individer som utsatts för övergrepp och trauman som för alltid kommer att hemsöka dem och sabotera deras möjligheter till välmående. Det som gör mig rädd och besviken är att vanliga människor som vanligt vill ta den enkla utvägen. Det som inte kräver arbete eller ansträngning. I ett evigt sökande på oförtjänt glädje och njutning. Utan negativa konsekvenser.

En skrämmande hög siffra av självömkan.

Livet består av en serie stunder. Korta som långa. Ögonblick som är lika flyktiga som de minnen de lämnar kvar. Situationer som tycks pågå precis hur länge som helst och aldrig riktigt försvinner från ditt medvetande. Goda upplevelser som alltid kommer att fungera som en reservoar ur vilken du kan hämta en liten gnutta glädje. På ett snarlikt vis nyttjas dina mest negativa förkrossande motgångar. De stärker dig för nästa gång du möter någonting som tycks oövervinnerligt. De bildar alla en arsenal för att kunna bekämpa det värsta i livet.

Hur kliché det än må låta så tycks det för mig inte finnas någon mening med glädje utan sorgen som kontrasterar den. Vad finns det för känsla av belöning, stolthet och förundran över de mest speciella samt lyckliga ögonblicken i ditt liv om de bara existerar för sig själva? Separerade från verkligheten. Alla dina sammanställda minnen är då inte mer än en fluffig liten boll av njutning svävande i ett vakuum. Fyller det en funktion? Formar de en karaktär? Knappast.

Om livet saknar en övergripande mening. Om det inte finns någon högre makt som styr våra omständigheter och öden. Då är livet bara en process - (en för oss lång) upplevelse stundtals fylld med förblindande eufori eller smärta. Att ta bort, radera, förtränga eller "gå vidare" är inte mer än att förminska ner livet till någonting ovidkommande och tunt. Till något som knappt ens är verkligt längre. En morfad, steril och plastig attraktion på Disneyland istället för en levande plats som ibland luktar lite unket.

Tillsammans fungerar alla minnen som ett bränsle att driva vidare den förvirrande röra som är jag. Någon som med varje skratt eller ärrande upplevelse slätas och trasslas ut. Förhoppningsvis till formen av en person som en dag är värd att möta. En strid ström av hämningslös och självbejakande njutning mynnar inte ut i någonting mer än en sockersöt sörja utan struktur. En mänsklig smoothie utan näringsvärde.

Hur vet man att man på riktigt älskar utan att på allvar ha hatat? Äsch. Jag borde kanske bara glömma hela grejen.

Idrotteri.

Att större delen av det massmediala landskapet skulle fullständigt domineras av vinteridrott den närmaste tiden är minst sagt väntat. OS har en tendens att ta upp en himla massa utrymme i TV, tidningar, radio (finns sånt fortfarande? Lyssnar någon längre?) och på internet. Olympiaden är en uppmärksamhetssökande fjant som bara brer ut sig överallt. Med sina neonfärgade utstyrslar och absurda aktiviteter kan man inte annat än snegla borta mot hela spektaklet. Det är lite som när en hund äter sitt eget bajs. Det är fascinerande att det över huvud taget sker.

Att kvällspress med sin totala avsaknad av nyhetsvärde och journalistisk integritet välkomnar en sådan platsfyllare som OS är väntat. Likaså att TV klämmer in så många idrottsrelaterade segment som möjligt utanför sporthörnan av sina nyhetsprogram. De har tid att fylla. Det är normalt. Vi vet att det kommer bli så. Ingen är förvånad. Men hur är det då med de publikationer en del svenskar, jag inräknad, vänder sig till för att få riktiga nyheter med substans? Ta en vild jävla gissning.

När Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet överöser mig med bilder och intervjuer och analyser och topplistor och reportage av vita människor som leker i snön kan jag inte annat än välkomna de traditionella mediernas förfall. Vad som än kan komma att ersätta dem kommer knappast att göra ett sämre jobb. Ni vet, det där jobbet pressen egentligen skulle ha - bevaka makthavare och hålla medborgarna välinformerade så att de kan fatta avvägda beslut?

Men låt oss inte bry oss om sådant. Titta istället på de här vuxna människorna som låtsas att skidåkning är någonting annat än en hobby. Glöm bort att dina friheter långsamt tynar bort och koppla av istället. Vad är det värsta som kan hända? Om yrkesmässig inkompetens var en gren skulle sveriges journalistkår ta guld varje gång.

"The public have an insatiable curiosity to know everything.  Except what is worth knowing.  Journalism, conscious of this, and having tradesman-like habits, supplies their demands." ~ Oscar Wilde

Blasklatte åt en blaskig man.

Att sälja exemplar eller reklamplats är en naturlig del av vilken publikation som helst. Antingen är det poängen, målet och summan av kardemumman av hela företaget eller så är det bara ett nödvändigt ont. En oundviklig börda. Pengar måste helt enkelt tjänas för att kunna få fortsätta att informera allmänheten om makthavarnas upptåg.

Denna verklighet gör att journalister och redaktörer ibland måste tänja lite på gränserna för vad som kan anses vara av nyhetsvärde eller god smak. Låt oss vara ärliga - vi orkar inte enbart läsa om viktiga saker. Ibland behövs lite underhållningsnyheter. Samtidigt kanske en ytligt uppséendeväckande rubrik om en "Nakenchock!" kan få sålt några extra nummer eller generera ett par fler klick. De skyfflar ut skräpet på förstasidorna (med råge) och vi köper det mer än gärna.

Det är i detta skede jag borde skriva något i stil med "Så långt, allt väl..." men det skulle stinka av rejält unken oärlighet. Jag ersätter det istället med ett suckande "Låt gå." och rycker på axlarna. Men det finns gränser. Nivåer av ren idioti och vidrigt desperat uppmärksamhetssökande vi aldrig bör sjunka till.

Grattis Herr Schulman. Du har uppnått en sällan skådad fulländning av narcissismens konster. Det är som om vi andra bara är lärlingar och han är stormästaren i självömkan. Som med sitt maffiga skägg bor i ett tempel beläget högt upp i Himalayas bergsvidder, där han djupsinnigt utforskar rationaliseringen av arrogans. Återigen, grattis Alex, du fick onekligen ett antal extra hundralappar i plånboken idag.

Är det här alltså likt det som svarta kände när de i generationer fick lida under slaveri, institutionaliserad rasism och oprovocerat våld? Det finns onekligen många paralleler. Ett par stycken paralleler. Okej en parallel. Svarta är människor - Alex Schulman är en människa. Antar jag. Vi får helt enkelt utgå från det för argumentets skull. Jag menar, jag är nästan helt säker på att han har en själ. Han fastnar ju helt klart på bild, tyvärr.

Hursomhelst. Att likna sin besvikenhet över att inte få sörpla i sig en fika med en av de mörkaste partierna i mänsklighetens historia är som att tro sig veta hur det är att vara astronaut, för att du åkt hiss. En gång, hela tre våningar, och du blev illamående efteråt. Det är som att inbilla sig att du kan se likheterna mellan din svit av mild fotsvamp och en person som blivit av med benen i en flismaskin. Det är som om... som om... Alex Schulman är en dålig människa. Men jag kanske bara överreagerar.

Att aktivt förtryckas på grund av sin ras är säkert också rätt irriterande. Vem vet, Rosa Parks kanske bara var på väg till nästa kafé. Tur att hon inte hade barnvagnen med sig. Tänk vilket helvete hon hade fått genomlida.